Hur det är att leva med stomi
Jag får många frågor var vecka om hur det är att leva med stomi. Jag kan bara utgå ifrån mig själv och för min del har det vart min räddning.
Innan jag fick min ileostomi var jag vädligt sjuk i tramsjukdomen Ulcerös Colit. Sjukdomen berövade mig mig rätten till att styra över mitt eget liv. Den hindrade mig från att kunna sköta ett jobb, gå i skolan, från att kunna gp ut och hitta på saker. Den tog i från mig möjligheten att kunna vara en aktiv mamma till mina barn och en pigg och glad fru. Jag var tvungen att planera en promenad efter vart det fanns offentliga toaletter tillgängliga. Många gånger kunde jag inte ens lämna hemmet. Ofta fick jag ställa in planerade besök för att magen inte ville samarbeta med mig.
Så för min del var stomin mn räddning. Från att gå på toaletten 18-24 gånger/dygn med extrema kramper och smärtor i magen till att ha en påse på magen som jag tömde 3-6 gånger per dygn och bytade 1-2 gånger dagen. Det var en enorm befrielse!
Jag tror att de allra flesta som får stomi på grund av en tarmsjukdom ganska snabbt vänjer sig vid det och är glad över förändringen. Däremot de som får stomi väldigt akut till exempel på grund av tarmvred, olycka eller cancer, kan nog känna sig berövade på rätten om att få bestämma över sin egen kropp. Jag kan tänka mig att det kan nog vara lite svårare att ställa om och vänja sig i en sådan situation.
Jag har aldrig ångrat min stomioperation. Den har gett mig mitt liv tillbaka. Den har gett mig möjligheten att får vara en bra och närvarande mamma till mina barn. Det kanske är lite knepigt i mellanåt för mig, men de problemen jag har med min mage beror inte på stomin i sig. Utan på alla operationer och sammanväxningar. Stomin hade jag aldrig kunnat vara utan.
