umpalump.blogg.se

jag har vart inlagd i tre veckor igen. Jag blev inlagd på grund av att det var stopp i stomin. Stomiöppningen var så trång så att avföringen kunde inte komma ut. Jag hade en planerad operation för detta, och läkarna tyckte att det var bättre ett ha mig inlagd i två veckor, i väntan på den planerade operationsdagen där de skulle vidga stomin. 

Jag fick en cvk inopererad i halsen. Ni vet att man brukar få en liten slang i armen som dom kopplar dropp till? En cvk är en likande grej bara det att den är kopplad till en stor ven som går i halsen, och sedan sys den fast i huden. 

Genon cvk:n kunde det sedan tas blodprover och kopplas näringadripp som tex cabiven. 

Det var nämligen helt helt stopp i stomin. Vid två tillfälllen under första veckan som jag var inlagd så försökte de stoppa ner en tarmsond i stomin, en tunn slang. Efter mycket kämpande och tryckande från deras sida så fick de tills slut in sonden en liten bit. Då tryckte de in en massa vatten in i tarmen för att läKaren tänkte att om vatten kommer in så löser det upp avföringen som då lättare kan komma ut och stoppet släpper. 

Under hela proceduren låg jag och skrek av smärta. Och när de senare även började försöka få in en massa vatten började hela min kropp skaka och rysta och frossa av smärtan. Då valde de att avbryta, första gången avbröt de lite snabbare än andra gången.  

Sen lämnades jag där, på britsen, i fruktansvärda smärtor, utan en påse på magen. Med avföringsvatten på byxorna som hade åkt ut lite grann när läkaren drog ut sonden ur stomin. 

Jag kände hur det spände ännu mer i magen, och jag kräktes. Jag var stressad över att snabbt klippa rätt en stomipåse och få på den så att det inte skulle

stå en bajsfontän om stomin nu skulle komma igång. 

Byxorna tog jag av mig, men jag kände mig så fruktansvärt generad och samtidigt äcklad. 

Smärtan i magen bara ökade, och illamåendet steg. Men inget av vattnet de sprutat in kom ut igen. Det tog sex dagar av extrema smärtor och lidande innan vätskan lyckaded knycka rätt tarmen och hitta en passage ut genom stomin. 

 

När operationsdsgen väl kom så hade jag fått infon att jag skulle gå ner som nr ett på morgonen till operationen. Men på kvällen innan op fick jag reda på att detta hade ändrats. Vilket redan då fick mig att börja förberedda mig på att operationen nog trots allt inte skulle bli av. 

Och mycket riktigt, min operation blev inställd pga att det tillstötte oehörda komplikationer under den första operationen och jag fick sedan höra av min rumskamrat att patienten troligen inte hade överlevt. 

 

Jag fortsätter i nästa inlägg om när operationen väl blev av och hur det blev. 

Delar med mig av lite bilder här

nedan.